även om regnet faller från himlen, står jag ändå kvar på marken.

jag saknar alltid den jag va "förut", men hatar alltid den jag är för stunden?
när jag ser tillbaka på bilder så minns jag  hur jag va då,
ändå har jag alltid hatat den jag alltid vart genom mitt liv?
jag hatar den jag är nu och hur jag mår igentligen,
men om någon månad kanske jag saknar den jag är nu?
men jag vill ärligt talat gå tillbaka till vissa stunder.
till dom stunderna när minnena tränger sej på hela tiden.
dom gångerna jag mådde som bäst.
när sorg inte fanns i mitt liv.
jag måste försöka släppa allt som har hänt,
men det riktigt går inte känns det som.
jag förlåter ofta men glömmer aldrig vad som hänt.
• Therese Ohlsson •

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0