vi ser tillbaka på det som vart

jag kan inte sakna dej, du har sårat mej för mycket
men jag kan ärligt erkänna att jag saknar det vi hade tsm
när jag ser tillbaka på året som va så saknar jag stunderna med dej
men jag saknar fortfarande inte dej, du va för falsk & det va något jag såg när jag kollade dej i ögonen
det hade aldrig hänt tidigare, men när jag såg dej djupt i ögonen så svartnade ditt ansikte & till slut såg jag dej inte längre
det första halvåret va allting perfekt, då älskade jag dej
men när det hade gått ett halvår sa jag att jag fortfarande älskade dej, men jag va inte kär i dej, jag va kär i det vi hade tilsammans
det gör ont att  tänka tillbaka på hur mycket jag lurade mej själv, jag trodde på dina ord när du sa att du älskade mej och att det alltid skulle vara vi
jag minna fortfarande förra sommaren då vi satt och åt middag med din familj och dom skrattade och sa att; om 2 sommrar kommer vi och tessh sitta här & dricka öl medans du får dricka cola, jag mins hur vi skrattade & hur orättvist du tyckte att det var! jag älskade din familj, hur din underbara mamma tog så väl hand om mej när vi bodde hos dej, hur glad din pappa var varje gång vi kom hem till dej och skämtade & skrattade med oss, att jag blev omhändertagen som en i familjen av alla, specielt din lillebror som sa vid middagen en gång att det kändes som att jag var en i familjen. och det jag inte har kunnat släppa än är hur mycket din lillasyster såg upp till mej & hur mycket jag verkligen äskade henne, det som sårade mej mest när det tog slut va att hon berättade att hon saknade mej, det skar så hårt i hjärtat att jag började gråta.
men jag va som vanligt tvungen att svälja klumpen och försöka tänka på det så lite som möjligt.
men om vi går tillbaka till oss, jag tror du fick din familj att tro att det va pga mej som du sket i skolan & inte kom hem när du hade lovat att komma hem, men jag tog tag i skolan samtidigt som dej & vi kämpade tillsammans, jag sa åt dej att vi måste gå hem för du skulle vara hemma snart, men det jag fick till svar va att dom bryr sej inte, sen va det jag som fick ta skulden på mej ändå att jag inte tvingade hem dej.
dom jobbigaste orden under våran tid va att du inte fick vara med dina vänner, men vå båda vet att du fick det, men du valde att inte vara med dom & va med mej istället, det kallas äkta kärlek.
jag tänkte skriva att jag skulle kunna skriva en bok om dej, men det komiska i det är att jag nästan har skrivit en bok om dej, ett helt kolegerblock, från första ögon kast tills dagen då det va över för oss & allting underbart vi haft.
jag kan inte lyssna på "Toto-africa" utan att bryta ut i gråt, allting med den låten va så mycket tidigare än det blev vi & jag kan helt ärligt säga att jag ångrar att jag blev tillsammans med dej, jag viste att jag inte skulle klara av att förlora dej, men jag va tvungen att gå vidare, även om det slutade med blödande magsår så va jag tvungen.

jag skulle aldrig kunna ta tillbaka dej igen, inte efter allting du ljugit om & svikit mej med så skulle tanken aldrig falla mej in, även om jag lovade dej att jag aldrig skulle tveka på ett nej fårn dej så har jag ändrat mej, jag har insett att jag klarar av att leva utan dej & att det finns bättre killar än dej, du förändrades och blev rent ut sagt en idiot med svart hjärta..
skulle jag få välja skulle jag spolat tillbaka tiden ett år & få tillbaka det vi hade då & stanna där & aldrig gå vidare, men som sagt, det finns bättre än du, du har ingen egen vilja och går alltid efter vad alla andra tycker och tänker & måste göra som dom..

jag vill kunna se dej i ögonen igen, kunna skratta och gråta med dej & kalla dej min bästavän igen, men jag vill aldrig ha tillbaka sej som pojkvän igen..
du känner mej ut & innan till och det finns ingen som känner mej så bra som du gör..
men som sagt, jag vill aldrig ha tillbaka ditt falska jag igen, tyvärr men jag skulle inte klara av att förlåta dej, igen, efter allting du gjort emot mej..

   


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0