Daniel Andersson 1/1-2010

den 1/1-2010, då blev du min !
vi har haft en helt underbar tid tilsammans, vi har gått igenom så mycket.. det kanske inte fanns nåt mer att gå igenom, därför det kanske blev såhär? vad vet jag..
men jag vill bara tacka dej för det här året vi har haft tilsammans, det har vart helt underbart att få dela det med dej & jag kommer aldrig i hela mitt liv att glömma det här året vi spenderat tilsammans!
vi har bråkat många gånger, men det va inte förän jag verkligen insåg att jag hade mist dej som jag bröt ihop.. det kändes som att mina ben svek med, att jag va ett spöke, det fanns lixom ingetning innuti mej, jag kände mej som ett spöke, jag åt inte mat på en vecka, det vände sej bara i magen så fort jag stoppade i mej nåt, jag hade knapt ork att stå på mina ben för att dom skakade som asplöv, bara tanken av dej fick ångesten att stiga i magen, upp i halsen & ut i ögonen.. jag kan inte förklara känslan, men det var det värsta jag har känt i hela mitt liv.. daniel, du fick mej att inse va äkta kärlek va & det första jag kommer tänka på när jag hör ordet kärlek är dej ! du va min första äkta kärlek & det kommer sitta kvar hela mitt liv.. jag orkar inte skriva hur mycket som helst på det här, jag mår bra nu, jag har gått vidare.. men en sak vill jag bara att du ska veta, för sista gången säger jag det här & jag menar det med hela mitt hjärta!
tack för tiden med dej, den va underbar, jag älskar dej & kommer göra det tills jag inte längre lever, men jag vill inte ha tillbaka dej som pojkvän igen, jag skulle som sagt aldrig klara av att mista dej igen, min ängel !
"jag utan dej, är som båtar utan roder.."



puss från din theresseohlsson


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0