den vackraste stunden i livet var den när du kom och allt var förbjudet..

allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om, för det ekar i huvet' ..
det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna, den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna..
jag somnade den natten i tron på att allt var en del, i en kärlekshistoria..
men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel, när jag gav dig en gloria..
den stund som jag kände som nära var blott alvedon och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick där ifrån..
du somna' den natten så vaken och drömde om allt som vi kunnat göra..
om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt, o om nån att beröra..
jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten - jag liksom föll över kanten..
och den jävligaste stunden i livet var den när du gick, och allt var förlorat..
där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick allt jag hade förstorat ..
jag tror att snart brinner ett hjärta för henne någon annan stans..

men.. den vackraste stunden i livet var den när du kom...



.... // t'